Jämthund
Hunden
är en Svensk hundras med ett väl utpräglat
sinne för
jakt på bland annat älg.
Jämthunden används främst vid jakt på älg, björn och även vildsvin, lo och grävling. Jämthunden används i i huvudsak på två sätt, dels som lös ståhund (att den på egen hand söker upp djuret och markerar för jägaren vart den är genom att skälla). Dem kan även användas som ledhund genom att vara kopplad och då visar vägen fram till viltet. Jämthunden är till antalet den vanligaste hunden för jakt på älg. Rasen erkändes som egen ras år 1946 tack vare Axel Lindström. Även om det officiellt nlev erkänd så sent så kan rasen spåras tillbaka till den Jämtländska ursprungsbefolkningen. Dessa kallades jägarfolket och hade med sig hundar när de efter istidens slut kom till Skandinavien och Jämtland, ca 9000 år sedan. Anledningen till varför den långa väntan på ett officiellt erkännande och egen rasstandard berodde på att gråhund och jämthund under lång tid sades höra till samma ras. Rasen tillhör det nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar.
Rasens utseende.
Pälsen består av åtliggande täckhår som är ganska strida och dels underull av mjuka, ljusa, korta och ofta gräddvit färgade hår. Håret på huvud och bens framsidor är kort och glatt, på bröst, hals svans, frambens och lårs baksidor är det längre. Svansen är högs ansatt, jämtjock och medel lång. Den bärs ringlad, men ej hårt knuten. Jämthundens färg är mörk eller ljusare grå. De vanligaste dragen för utseendet är att jämhunden är ljust grå eller gräddvitfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma teckning finns även på buk, ben och svans undersida.
Storlek
Idealhöjd:
Hanhund 61 cm +/- 4 cm
Tik 56 cm +/- 4 cm.
Mer information om Jämthundar finns hos Jämthundklubben


